Skolans enda lov
Mitt emellan två skolor
Livet kan väl i all sin enkelhet delas upp i två skolor. Den skolan som tillhör utbildningsväsendet och livets hårda skola.Det är å den ena sidan den vanliga skolan. Den som börjar någonstans i barndomens oskyldiga dagar med dagis och förskola och så vidare. Som sen slutar med gymnasieskolan. Den här skoldelen av livet är inte så svår att förstå sig på. Även om dess innehåll ibland i allra högsta grad kan vara svårt att fatta ibland. Det hela avslutas med studenten. Någon fixar dricka och tårta. Någon annan ska fixa banderollen med den pinsamma bilden. Sen är det lov.
Men så kommer den andra skolan. Den inte samma förutsättningar att bli lättförstådd som den förra skolan. Dels består den ju ordagrant av en högre lära. Högskola och universitet står för den del av livets hårda skola som kan tolkas som en inskolning. På högskolan ska man ta eget ansvar för utvecklingen av sitt intellekt och sina färdigheter. Där ska man komma i tid till sina föreläsningar och klarar man inte av att få godkänt betyg på kurserna kan man få det svårt att gå vidare. Alla kraven på en elev av högre skolan skruvas upp. Men högskolan och den formella utbildningen är som sagt bara en förberedelse till resten av livet. Låter detta krångligt? Man får ju inte glömma att leva heller.
Vuxenlivet är helt utan skydd. Nästan i alla fall. Det man lär sig i livets hårda skola, vuxendomen, är att den som åker snålskjuts nära skyddsnätet även ligger närmast till hands att falla igenom maskorna.